Starkare eller inte!!

Trodde att jag var starkare än jag var. Veckan som har gått har jag känt mig starkare, mer tillfreds med mig själv. Det har varit underbart väder ute, umgåtts med sköna vänner. En vän som jag inte träffar så ofta - sa att det syntes på mig att jag mådde bättre. Hon träffade mig mitt i stormen. När allt var upp & ner. Nu i helgen har det varit after work, sol, bad, grill fest. Har känt mig starkare än på längre. Puh, det var inte alls sant. Kontakta P & frågade om han var hemma. Tänkte hämta mina prylar som jag hade hos honom. Han var hemma. Satte mig på cykeln m dest P. Under turen till honom tänkte jag på vår första semester tripp tillsammans. För ett år sedan åkte vi till Österlen. Innan vi åkte träffade jag hans syster för första gången. Hon var i stan - mötte upp henne för frukost. Innan vi åkte till Österlen ljög jag för mina föräldrar. Han ville att vi skulle låna min mammas bil pga att hans bil drar förmycket. Det kunde jag inte med att säga till mamma. Så jag sa att hans bil var paj. Självklart fick vi låna bilen. Skäms för det. Att jag inte kunde vara helt ärlig mot min mamma.

När jag kommer till honom känner jag ingenting. Känner mig helt tom. Han tar på mig. Jag känner mig tom. Kollar på honom & känner ingenting. Ser att han har fått lite solbränna, har lite p påsar under ögonen. Känner mig kall som inte känner någonting. Är jag känslokall ? Han är ändå en person som jag har delat mitt liv med det senaste året. Vi kall pratar lite. Om sommaren, semester, helgen, jag frågar honom hur hans föräldrar mår. Jag plockar ihop mina saker. Vi ger varann en avskeds kram. Han börjar att gråta. Känner fortfarande ingenting. Frågar honom om han gråter. Han svarar att det inte var så här han ville att det skulle sluta. Känner ingenting. Undra varför ? Är det för att jag är arg på honom fortfarande. För sättet det slutade på. Uppehåll via msn & slut via mail. Gjorde han det för att delvis skydda sig själv. Jag är den mer knepiga av oss, han är känslosam. Visar mer att han tycker om mig. Var det därför han gjorde på det sättet. För att skydda sig själv. Sätter mig på cykeln och känner mig fortfarande ingenting. Tänker vidare på vårt år tillsamman. Kommer hem & packar upp sakerna. Tar en promenad till M & J´s nya lägenhet. Under promenaden ringer jag till T. Hon är en av de som jag ventilerar mest med. Berättar om vad som har hänt, berättar att jag inte kände någonting. Är det för att skydda mig själv ? Vi går till affären, jag berättar om situationen m P. Börjar att gråta, trod,de att det var slut m tårar. Att jag var starkare. Ack, så fel jag hade. Nu i kväll har jag åter igen tänkt på oss & vad som gick fel. Känt mig låg. Försökt att ringa två olika vänner. Hade ett behov av att prata av mig. Ingen av dem var hemma.

Kommer på att jag har några böcker var hos honom. Sms.ar honom och frågar om det. Får tillbaks - Visst, känns det konstigt. Med det blir slitsamt när vi bråkar. Det låser sig för oss båda. Böckerna är här. Kan lämna dem i veckan! Kram!! Undra vad vad detta skall sluta. Tror inte att jag vill ha honom tillbaka.

Om han hade varit Mr Right!!- då borde jag inte funderat så mycket på våra olikheter. Då borde jag bara accepterat dem, eller. Åter igen känner jag mig upp & ner. När skall det sluta ? Varför är det så jobbigt m relationer. Lär återkomma i ämnet.

Året som gick

Det var en dag i mars förra året som jag gick över bron från jobbet. På väg på en lunch date m P. Det var vår första date, träffades igenom en dejting site på nätet. Det lustiga är att vi både arbetar & bor i samma del av staden. Minns känslan av att jag tyckte att han var söt, hade ett charmigt leende. Vår första date fortsatte m fler dejter. Minns vår första kyss. Det var i min hall. Vi hade haft en intressant date på världskultur museet - ämnet var barn arbete.

Jag hade under denna tiden många tankar & funderingar om honom & om en annan. Problemet m nät dejting kan vara att man har kontakt m fler. Jag hade kontakt m både P & M. Dejtade dem både. Var hemma hos M på spontan middag. Blev imponerad av hans lägenhet & hans matkonst. PÅ ett sätt blev jag mer intresserad utav M. Vi verkade mer lika till sinnet. Ingen av dem var dock skid åkare. Jag är medveten om att det kan verka konstigt att jag hade tyckt det vore fantastiskt om killen jag träffade skulle ha samma brinnande intresse för skidåkning som jag. I slutändan rann det ut i sanden m M. Han hade aldrig tid att träffas, han var inte intresserad m andra ord. Först då på ett sätt gav jag P en ordentlig chans. Efter ett tag kom det mer & mer känslor.

Första gången som jag erkände för mig själv att jag saknade P & att jag tyckte mycket om honom var när jag var på tjej helg i Halmstad förra året. Då kändes det i mag gropen att jag saknade honom. Det var en skön känsla. Vi tyckte om varann trots att vi var varandras motsatser. Under sommaren var vi några dagar på Österlen & hade den fantastiskt mysigt. Vi lärde att känna varann mer på djupet. Öppnade våra hjärtan för varann, blottade oss för varann. Skrämmande & underbart på en och samma gång. Pratade om våra drömmar. Senare under sommaren började vi att träffa varandras vänner. Jag vet att jag har en tendens att fundera för mycket. Funderade lika många gånger hurvida jag tyckte om honom och vad mina vänner tyckte om honom. Vet inte varför, jag har ett lite för stort behov av att bli accepterad. Förstår inte alltid mitt egna värde i olika sammanhang. Vi var i Halmstad och festade m våra kompisar. Tyckte att det var pinsamt när han berättade hur mycket han älskade mig när han blev för full. Han var den ende som blev full. Han minns inte det dagen efter.

Jag har haft svårt m balans gången mina vänner & livet m P. Jag har varit mycket singel & därav att mina vänner betyder mycket för mig. Likadant för P.

Hösten kom och vi bokade en resa till Barcelona. En weekend trip tillsammans. Vi hade några underbara dagar tillsammans. Återigen så öppnade vi oss för varann. Kan fråga sig varför det kommer varje gång vi reser tillsammans. Då glömmer vi bort våra olikheter.

Emellanåt kom våra olikheter fram. Det bråkades. Vi var ovänner, vi blev sams. Lärde oss alltid något nytt om varann och oss själva.

Vi hade perioder då allt var underbart, fast jag har alltid funderat på om han är mannen i mitt liv. Har funderat på våra olikheter. Vår olika synsätt, olika värderingar. Kunder det gå. Jag blev dock alltid glad av att träffa honom, se honom. Blev glad av det. Han var min. Det var en skön känsla. När vi har haft våra bråk är det mycket som har varit mitt fel, han har räknat gånger vi gjorde saker med mina vänner och med hans vänner. Detta medförde att jag slutade att föreslå saker tillsammans m mina vänner. Rädd för att få det emot mig i ett senare skede. Problemet med detta blev att vi gjorde minde saker tillsammans. Jag kunde komma till honom senare på kvällarna när vi sov hos honom. Det har jag fått emot mig. Att jag alltid kom så sent till honom. Jag förstår honom på ett sätt och på ett annat sätt inte.

Trots våra olikheter bestämde vi oss för att jag skulle möta upp honom i Mexico. Skulle åka till Mexico efter skidresan. Jag kände att jag verkligen ville testa oss, känna efter vad jag verkligen kände för honom. Vi hade underbara veckor i Mexico. Det var sol, bad, mys, krypa varann in på livet. Jag brydde mig inte om våra olikheter. Jag gick upp på morgonen och tog en promenad innan frukost. Väckte honom när jag kom tillbaks. Trots att vi hade det underbart fanns mina funderingar på om det var rätt. De hade kommit under veckan innan Mexico då jag var i franska alperna. Tänkte då verkligen tanken - tänk om P hade kunnat åka skidor. Det hade varit så roligt att delat det intresset. Hade de tankarna kommit om jag verkligen hade älskat P. Hade jag då inte älskat & acceperat honom som han var ?

Efter Mexico fortsatte livet hemma i stan. Jag tränade inför Göteborgs varvet. P var borta flera helger. Vi hade lite tid för varann. Efter varvet kom jag in i en dipp, där jag ifrågasatte det allt i livet. P, min bostad, mitt jobb, min familj, mina vänner. Kände att jag inte hade någon ork. Min dags prestation var att jobba. Efter jobbet låg jag i soffan och slappade. Orkade inte laga mat, handla. Det fanns ingen energi över. Det var en frusterade känsla. P ställde sig delvis frågande ill det. I samband med detta tog jag upp känsliga ämnen som har varit våra tabu ämnen. Ingen av oss har tagit upp det, pga rädsla. Nu kom andra saker upp. Jag fick veta att jag alltid tvingar honom till att välja. Ett ex, jag tvingade honom att välja emellan mig eller hans vän gällande Mexico. När han frågade om jag ville följa med till Mexico meddelade jag att jag ville det om hans vän inte följde med. Jag skulle göra det för att satsa på oss, vårt liv tillsammans. En romantisk resa. Hade förstått om han ville åka m hans vän. De hade pratat om det sedan hösten. Hans vän kunde dock inte bestämma sig. Då valde P att åka med mig. Det fick jag emot mig senare. Vi blev vänner igen.

Veckan efter var vi ute på restaurang & det blev travs om pengar. Han blev så sur på mig att han satte sig på cykeln och drog innan jag hann reagera. Efter det åkte jag på tjejhelg till Halmstad. Var inte mig själv. Var ett vrak, sov och grät mycket. Är mycket glad att jag hade mina fantastiska vänner omkring mig. Funderade mycket på mig & P. Våra olikheter, vad tycker jag om honom. Vill jag vara ihop m honom. Jag kom aldrig fram till något svar. Delvis kanske för jag är rädd för att bli själv. Har nästan alltid varit singel. Skrämmande att ge sig ut på marknaden igen. Kommer min tid m familj och barn att komma. Känner hur åren tickar på. Fler och fler kompisar skaffar barn. Jag är den roliga lektanten som lekar och busar med barnen. Undrar om jag kommer att få en egen familj. Idag är mina brorsbarn det närmaste jag kommer barn. Samtidigt kan jag inte vara tillsammans m någon av den anledningen. Det är inte snällt emot någon. Vare sig mig själv eller den andre partnern.

Efter Halmstad träffades jag och P. Kändes konsigt, det var en spänning emellan oss. Vi pratade om den sista tiden, jag berättade hur ledsen jag har varit den sista tiden. Vi pratade om midsommar. Han hade bokat in oss på det enda stället där han han visste att jag inte ville vara. Det hela slutade med att han tog time out via MSN dagen efter. Kände mig om och snoppen. Jag hade också funderat i de barnorna, inte haft mod till mig. Trodde dock inte att det skulle ske via msn. Veckan efter kommer det ett kort mail till mitt jobb där han berättar att han har lämnat nyckeln i min brevlåda. Frågar honom om han vill göra slut, vill han inte träffas. Får svar tllbaks att det inte är någon idé. Att vi kan ta en fika längre fram.

Jag har varit arg, förbannad, ledsen över det. Har inte vårt år betytt mer än ett sketet mail till jobbet. Är jag inte värd mer. Nu har jag kommit till ett stadie där jag blandar dessa känslor m tankar på allt det som var bra. Kollar igenom korten fr året. Kan inte förstå att det har hänt. Trodde att jag kände honom bättre. Kan inte förstå att vi har legat sked för sista gången, myst, kysst varann. Haft ömhet & närhet till varann. Det är en skum känsla.

Slut

I veckan tog det slut mellan mig & P via ett sketet mail till mitt jobb. Några få rader raderade vårt år tillsammans. Under veckan som har gått har jag varit förbannad, ledsen, arg, skrattat. Trodde att jag kände honom bättre än så. Fast ändå inte, i höstas var det via ett sms. Då kom jag krypande & sa förlåt. Det mesta är alltid mitt fel.

Nu har jag själv funderat i banorna om det skall vara vi eller inte. Det har jag gjort några gånger under året som har gått. Fast jag kom aldrig underful m om det är på grund av mig själv. Jag är en grubblande tjej. Analyserar det mesta lite för mycket eller om det berode på att känslorna inte fanns där. Trodde dock att vi skulle ses. Uppehåll kom via msn och slut via mail till jobbet. Moget av en 35-åring. Många tankar går igenom huvudet om och om igen. Särskilt vid läggdags. Har varit som ett vakum på jobbet i veckan. Svårt att ta in det faktum hur han gjorde slut på. Tycker själv att jag är värd ett bättre avslut.

Återkommer om detta. Hade ett behov att skriva några rader. Nu i helgen skall jag umgås m sköna vänner vid havet. Bo över hos en vän som har gångavstånd till havet. Det skall bli underbart skönt att lämna stan över helgen.

Uppehåll..

I veckan blev det klart att jag & P skall ha ett uppehåll. Det kom via msn från honom. Moget av en 30+ man. Det är klart att jag själv har haft de tankarna, funderingarna. Just nu går jag omkring i en dvala. Ena stunden tänker jag på våra goa stunder. Tänkte på vår första date. Tänker på våra olikheter. Vad tycker jag om honom ? Vill jag satsa på oss? Jag vet inte, får se om mina tankar blir klarare den närmsta tiden.

Oavsett vad är jag tacksam för mina vänner. De är guld värda som finns där för mig hela tiden. Kollar om jag mår bra. Imorgon är det midsommar m ett gäng goa vänner & en drös m okända människor. Det skall bli kul. Dans kring stången, sill, nubbe, vin, grillning & härliga människor. Det kommer med all säkerhet att komma stunder när humöret går ner, när tankarna vandrar vidare till P. Hur har han det? Tänka på förra året när vi firade midsommar ihop. Hur han var min alldeles egna kabin då vi sov i kall sjöbod. Det där m kärlek och förhållanden är inte lätt.

Återstår att se vad som händer.
Imorgon skall jag försöka att hålla humöret uppe hela dagen. Det är midsommar & det skall vara en glad högtid. Orkar inte gråta mer just nu. Vet att det kommer att komma. Hade dock varit skönt att kunna slappna av imorgon tillsammans m ens vänner.

Tankar & Funderingar

Den senaste tiden har jag gått omkring i en dvala. Känslorna har varit utanför kroppen. Många tårar har fällts. Funderar mycket på livet, dess möjligheter & saker som saknas. Vad vill jag med mitt liv ? Det är stort att fundera på vad jag vill m livet.

Just nu är jag inne i en period när det känns som om jag står stilla på samma plats. Alla ligger utanför & kör i omkörningsfilen. Jag är kvar i samma lägenhet, är osäker på mina känslor för P. Många av mina vänner skaffar hus, barn, gifter sig. Jag har ingenting av det. På ett sätt skrämmer det mig. Jag vill ha det livet. Fast när kommer det? Kommer det överhuvudtaget? Vill jag ha det livet m P? Det är en stor & väsentlig fråga. Vi har varit tillsammans i lite mer än ett år. Vi har ämnen som är tabu ämnen. Vi går som katten kring het gröt om de ämnena. Vet inte om det kommer att fungera. Vi är på många sätt väldigt olika. På ett sätt kan det vara bra, fast när vi till viss del har olika grund inställningar till väsentliga delar i livet. Kan det gå ändå ?

Om det inte blir vi, då är jag singel i en värld där det kryllar av singlar. Fast jag känner inte så många. Fast samtidigt kan jag inte vara kvar för att inte bli själv. Det är inte rättvist mot någon, vare sig mig själv eller mot P. De flesta av mina vänner har dock pojkvän, man, barn eller gravida. Är så otroligt rädd att bli själv. Bli ensam. Bli en stackare som blir bjuden då de tycker synd om en. Ensam kvar när det är olika högtider, semester osv. Min ena sida av hjärnan vet att jag är knäpp som har de tankarna. Jag har fantastiska vänner omkring mig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra. Några av dem plockade upp bitar av mig förra helgen när vi var i Halmstad. Utan mina vänner vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Det är jobbigt m dessa tankar. Känner sig utanför samhället, min egna familj. Föräldrar & bror m familj. Samtidigt som känslorna är dubbla. Deras största son är den som alltid får mig på glatt humör. Deras minsta son är inte så gammal ännu. Därav att jag inte har skapat något band till honom än. Fast det blir inte mindre tufft ändå. Det är mycket barnsnack var hän i samhället som jag befinner mig. Det blir inte enklare då.

Just nu vet jag inte vad jag vill. Vet inte heller hur jag skall ta mig ur situationen. För att må bättre. Jag har haft denna typ av svackor innan. Vet att det mer tiden blir bättre. Fast det är inte enkelt ändå. För varje år blir jag äldre. Den biologiska klockan tickar. Vad vill jag ?

Ibland känner jag bara för att dra. Flytta bort fr Göteborg. Fast det är ju ingenting som kommer att ändras om jag gör det. Sanningen & tankarna kommer alltid i kapp än, de går inte att fly ifrån. Även fast jag vill.

I veckan som kommer är det midsommar. Har ingen aning om vad som skall hända ? Kommer jag att vara m P eller inte. Vet inte vad jag vill. Fortsättning följer..